En man som heter Ove och två kattungar
Ove följde med mig hem en hel vecka och han verkade inte alls exalterad för att han tänkte väl hur fan den här veckan skulle gå. När vi kom innanför dörren hade Ove ett ansiktsuttryck som visade stark avskyvärdhet. Vi gick upp för trappan och jag öppnade dörren till kattungarna och dom sprang fram till oss. "Har du katter?! Utbrast Ove och backade några steg. Jag sa åt honom att komma in i rummet men han tvekade. Då sa jag med mer bestämd röst att han skulle komma in, då gick han sakta in. Bill och Bull hoppade omkring och jagade våra fötter. Dom strök sig mot våra ben så Ove snubblade och blev jävligt förargad. " Fan kattjävel" sa Ove. Kattungarna lekte runt och började klättra på oss. Ove som verkligen inte gillar djur och allra minst lekfulla och livliga små kattungar. Han muttrade att katterna är så inkompetenta att dom inte kan skilja rätt från fel vilket att jaga folks fötter och klättra på ben är lika fel som att köra in ett fordon in i bostadsområdet. Ove satt på en stol under hela tiden vi var med katterna men efter en stund när Bull kom fram till honom så lät Ove honom fortsätta leka med hans fötter fast hans yttre var fortfarande känslolös och kall. Plötsligt dök ett svagt leende upp på hans läppar men det försvann lika fort som det kom. Ove erkände aldrig att han faktiskt började mjukna lite för kattungarnas när vi lämnat dom för att sova. Men det leendet visade allt.
Sedan bestämde jag att vi skulle gå ut på promenad, eftersom Ove brukar kolla kvarteret vilket han faktiskt inte hade något emot. Men det sa han inte. Han såg sig omkring och även fast det här inte är Oves kvarter så ska rätt vara rätt och om någon bryter lagen måste ju någon berätta vad dom gör och stoppa dom. Alltså Ove. Vi gick förbi några gula tegelhus och en tant stod i en av trädgårdarna som hälsade ivrigt på oss. Men Ove, han fnyste lite tyst och fortsatte framåt medans jag hälsade glatt tillbaka och bad om ursäkt för "den gamla gubben". Ove kommenterade argt " den gamla gubben" och fnyste buttert. Jag svarade bestämt att han faktiskt inte är så ung längre. Under resten av promenaden var båda väldigt tysta vilket blev lite pinsamt. Men när Ove började klaga om hur kyligt det var och om hur stort mitt kvarter var kände jag mig frustrerad och sa åt honom att vi skulle gå in igen. Ove verkade en aning gladare.vi gick och la oss så där klockan 21, mest för att slippa höra hans tjat och gnäll hela tiden.
Dagen efter följde Ove med mig till skolan på engelska lektionen vilket Ove inte såg fram emot. När vi kom in i klassrummet såg det ut som Ove var lite vilsen och bortkommen. När läraren väl började prata engelska satt Ove som ett stort frågetecken och stirrade. Efter genomgången började även diskussionsuppgiften som gjorde att ljudnivån höjdes väldigt mycket. Ove tog händerna för öronen och suckade oändligt många gånger. "fan, mina öron kommer att spricka" sa Ove och kollade mot dörren för att han vill så gärna därifrån. Han frågade vad det var vi jobbade med. "Irland" svarade jag. Han rynkade pannan och suckade igen. När det var 10 minuter kvar av lektionen kunde varken jag eller
Ove tänka på något annat eftersom då skulle vi äntligen sluta skolan och jag kunde gå hem. Men det var inte därför Ove var ivrig för efter engelskan kunde han äntligen få åka hem till sig och slippa att följa med mig runt och göra saker som han inte förstod sig på. En hel vecka med en 15-åring tärde på honom och nu äntligen skulle han få åka hem och vara ifred. När vi var hemma hos mig och han hade packat sin väska så var jag beredd på att bara säga hejdå och kanske att vi skulle skaka hand lite snabb. Men när vi skulle skaka hand, skakade vi i minst 2 minuter vilket enligt mig blev väldigt pinsamt. Precis innan
han gav sig av tackade han för en lite annorlunda spännande vecka som han verkade uppskatta lite. Han satte sig i sin saab och jag vinkade hejdå. Det var inte Oves favorit vecka men han fick se saker från andra perspektiv.
