Ove besöker Hanna

En man som heter Ove går på promenad

Förra veckan så tänkte jag att jag skulle ta med Ove ut på en promenad tillsammans med min bästa vän Eve. Det va nog inte en sådan grej som stod högst upp på hans lista över saker han vill göra här i livet, om han nu hade en sådan lista. Men jag hade lovat att följa med Eve och gå en runda med hennes häst. Ove var skärp med att man håller vad man lovar, så på det viset var det lite lättare att övertala honom att följa med. Han hade aldrig träffat Eve innan, och utifrån vad jag berättade om henne var jag inte så säker på att han ville det heller. Jag beskrev henne som en ovanligt pratglad och rolig person som aldrig håller tyst. Han muttrade bara nåt om dagens ungdomar och om att härja hela tiden. Så när jag och Ove gick ut till stallet för att träffa Eve körde han sina händer djupt ner i jackfickorna. Hon var som vanligt glad och tänkte, som trevliga människor gör, att hon skulle hälsa när vi kom ut. Men Ove blev då väldigt intresserad av en sned hängränna vid taket på stallet och sket i att möta hennes blick. Hon brydde sig inte speciellt mycket och började bara prata med mig istället.

Vi hade precis lämnat gården och inte ens gått 200 meter innan han börja klaga över allt som var fel. Eves häst är ganska seg och enligt Ove kunde den ju gå mycket fortare med tanke på att den faktiskt har fyra ben och vi bara har två. Medan jag och Eve gick och pratade såg vi bara hur Ove blev mindre och mindre ju längre vi gick. Nu kunde vi inte längre höra hans irriterande muttrande eller svordomar över hur meninglös den här promenaden var. Vi gick ju ändå inte framåt i mänsklig takt tyckte han, medan han körde händerna ännu djupare i fickorna. Jag tror ändå inte det var det värsta han vart med om med tanke på att han inte klagade så mycket.

En man som heter Ove är barnvakt

På torsdagen hade jag lovat mina föräldrar att vara barnvakt. Jag tänkte att Ove kunde hjälpa till men när jag berättade det så vägrade han. Jag berättade att vi skulle vara barnvakt åt mina fyra yngre syskon. ''Ser jag ut som någon jävla barnvakt?'' röt Ove när jag hade berättat klar. Jag förklarade att barn är det värsta jag vet men att jag ändå är barnvakt ibland. ''Vilken människa med vett i huvudet skulle göra så?'' frågade han bara och fortsatte att protestera. Jag lyckades till sist övertala han och sa att ibland måste man göra saker fast man inte vill.

Det hann bara gå en timme innan jag bad Ove snällt att åka hem. Det spårade totalt. Mina syskon tyckte Ove var en rolig gubbe och gjorde livet riktigt surt för honom, ju mer mina syskon skrek och bråkade desto argare blev han. ''Ska det vara så jävla svårt att hålla käften!?'' röt han tillslut och slog näven i bordet. Mina syskon skrattade och sa bara att man inte fick säga sådär för att det va att svära. Ove började då direkt tjafsa emot om att han inte alls hade svurit och blev ännu lite argare. Innan dom han tjafsa vidare ledde jag ut Ove till hallen så han skulle kunna åka hem. Jag tacka för hjälpen men han bara drog upp sin jacka och mumla något argt till svar. Sedan åkte Ove hem och jag tror aldrig han vill komma tillbaka hit faktiskt