På söndagen åkte vi hem från mormor och morfar, och på måndagen var det dags att ta med Ove till skolan. Han var väldigt missnöjd -alla vet ju att en skola är full med barn- men när han fick reda på att dom bygger om skolan gick han med på att följa med. Han mumlade något om att "någon måste ju kontrollera så att de gör något rätt". Jag såg inte till Ove på hela dagen, men på mattelektionen satt han längst bak i klassrummet på en stol och såg sådär halvsur ut, som bara Ove kan. Vi fick vår matteläxa den lektionen, och när alla suckade hörde jag Ove mumla något om "odugliga ungdomar".
På tisdagseftermiddagen, när jag skulle plugga, erbjöd sig Ove att hjälpa mig med matteläxan. Någon nytta var han ju tvungen att göra, menade han. Med Oves hjälp gick det fort att göra matteläxan och när jag påpekade att "mattie var han ju faktiskt bra på" tittade han på mig som om jag var den dummaste personen i hela universum. "Det är väl klart" muttrade han och såg förnärmad ut. Det blev tyst ett tag, och sen frågade jag försiktigt "så du tyckte om matte i skolan?". Han tittade på mig och sen svarade han kort "Ja". Sen la han till "Du då?". När jag svarade att matte inte riktigt var min grej muttrade han något om "dagens ungdomar" och sen gick han.
Han gick säkert därifrån och undrade vad som var din grej. Självklart skulle det aldrig falla honom in att fråga. Då kunde du ju tro att han tyckte om dig ;)
SvaraRadera